El Dorado

Då var jag äntligen där: El Dorado. Föga över- raskande liknade det många andra tids- stationer. Jag gav mig därefter på ännu en tur uppför min egen bergbana. Denna gång gick jag hårt ut och körde småningom i den så kallade väggen. Det berodde nog mest på att mina luftrör tydligtvis är ganska irriterade. Efter ungefär halva sträckan var jag ganska varm och torr i munnen. Sedan kom hostan. Jag stretade mig uppför och i mål. Faktiskt körde jag en bra bit förbi utan att notera att jag passerat mållinjen. Det tog 40 sekunder innan jag märkte att tiden på duken stod stilla. Sedan började jag hosta ordentligt. Följaktligen bestämde jag mig för att avbryta och istället för att cykla mot tidstation 29 gurgla mig med whisky. Det är inte precis det bästa sättet att njuta av The Famous Grouse, men vad gör man?