Tillbaka vid tangentbordet

Jag har inte hunnit med att skriva de senaste dagarna, men nu har jag kommit en bit på etapp 10. Etapp 9 gick med hyfsad fart och jag snittade över 30 km/tim. Det är jag ganska nöjd med eftersom det ändå var en sträcka som gick uppåt, som helhet sett.

Försäljningen av CompuTrainers börjar så smått att röra sig. Det börjar bli känt att det finns, det märker jag på de förfrågningar som kommer per mejl och per telefon. Jag väntar nu på en ny leverans. Just nu kan jag inte demonstrera Multitrainer-uppställningen, för jag har för få maskiner hemma. Jag håller på att ställa i ordning, så att det skall vara lättare att demonstrera. Den trainer jag själv kör på har flyttats ut i ett större rum. För att få det hela mer funktionellt behöver jag få upp fler eluttag. Varje CompuTrainer tar i "singeluppställning" upp tre kontakter. En för rullen, en för datorn och en för bildskärmen. Du kan själv räkna ut vad det blir när fyra, fem CompuTrainers skall stå uppställda.

Möt Grisen "P.I.G."

I Söndags var Chuck Wurster från RacermateInc Seattle, USA på besök hos oss i Lund. Vi pratade om nyheter på gång och vad som kan göras för att markandsföra CompuTrainer i Sverige. Låt mig flagga för att det är mycket på gång när det gäller programutveckling och banor. Chuck hade med sig sin fru Nat, som också jobbar i bolaget. Det var mycket trevligt och vi kunde avsluta visiten med att bjuda dem på en hemlagad rengryta och ångkokta grönsaker. Vin på Bag-in-Box valt av Bengt Fritiofson, eller hur han nu stavar sitt namn. Chuck & Nat introducerade oss (mig och Ann-Margreth) till den nya kombinerade maskoten, träningshjälpmedlet och garantiutfästelsen "P.I.G." i form av en liten gris (se bilden). "Performance Increase Guaranteed". Jag hade väldigt trevligt. Vi gav våra gäster var sitt par gåstavar, att använda för promenader runt ön de bor på.

Idag har jag lagt ytterligare några rader till översättningen av bruksanvisningen. Imorgon tänker jag gå igång med träningen igen. Det blev en lite längre paus än jag tänkt mig. OCH så har vi fått LIVESTRONG_armbanden idag. Hör av dig på 0733-200535 om du vill köpa ett!

Katten har nio liv

Sakta men säkert svettar jag mig igenom Amerika. Nu några mil in på den nionde etappen. Det går åt fyra flaskor Vitargo för en dryg timmes tur på landet. Etapp nio är inte så lång, mindre än sju mil. Sträckan är varierad, med mycket lite slätåkning. Det går antingen upp eller ned. Än så länge inga superbackar. De håller sig under 8%. Jag har lite känning av mina nackbesvär. Det var länge sedan jag var hos kiropraktorn. Dags att beställa tid, tänker jag.

Bruksanvisningen för Computrainer 3D programmet har fått ytterligare en sida översatt till svenska. Nu väntar två dagar med examination, så då kanske det kommer att stå still en smula.

En av dessa dagar.

Hört talas om Cat Berge? Catharina Berge är faktiskt Sveriges genom tiderna framgångs- rikaste ultracyklist (solo och tandem). Hon har slagit flera rekord, bland annat när hon kört Furnace Creek 508. Furnace (Brännugnen) är ett extremt hårt långlopp. Cat har också startat i RAAM (2005), se http://www.raceacrossamerica.org/files/raam2005/riders/berge_anna_catharina_2005.htm

OCH hon gick i mål, som enda startande kvinnliga solodeltagare kom hon förstås först i sin klass. Det tog 11 dagar 11 timmar och 20 minuter. Det gav åttonde plats totalt. Bara tolv deltagare gick i mål inom tidsgränsen. Detta av 25 anmälda. En cyklist Bob Breedlove dog då han kolliderade med en bil, möjligen för att han (Bob) somnat vid styret. Tyvärr inget rekord för Cat denna gången, då det skall finnas en kvinna som cyklat i mål på mindre än 10 dagar.

För mig var det en av dessa dagar då det går trögt. Mycket låg energinivå vilket avspeglar sig i ett tvärt neråthack i wattgenomsnitt på sträckan. Det kändes trögt redan i början, även om de första 20 minuterna gick OK. Jag gick på den känsla jag hade och pausade en kort stund. Andra passet gick supertrögt och jag bestämde mig för att härda ut 20 minuter och inte mer. Det var under denna del jag verkligen tappade effekt. Även om hastighetssnittet ökade, så berodde det mer på att det gick nerför än på att jag uträttade något väsentligt.

En tredjedel in i etapp 6

Nu rullar det på. Sista delen av etapp 5 kunde jag hålla över 30 km/h i snitt. Så efter små 28 minuter kunde jag gå av i mål. Den sammanlagda tiden för etappens 84 kilometer blev 2 timmar och 48 minuter. När jag låg på som mest hade jag en mil mellan mig och pacern. Emellertid hade pacern nerförsslänt när jag körde den sista sträckan uppför. Jag tappade 200 meter av min ledning där. Min vana trogen har jag satt upp pacern ett snäpp, till 165 watt, på sträcka 6. Det flås jag upparbetat verkar dock hålla i sig någorlunda, så efter en tredjedel av distansens knappa 97 kilometer leder jag med dryga tre. Etapp 6 går ganska stadigt uppför att döma av banprofilen. Jag har arbetat upp mig till ett snitt på 30 kilometer i timmen. Det skedde delvis genom en spurt mot slutet. Jag satt kvar i sadeln hela tiden. F.

Kollade lite på webben innan jag gav mig "ut" på Computrainern idag. Verkar som det i alla fall gått ett kvalifikationslopp för RAAM i Sverige. Under det egensinniga namnet "Sverigetempot" körde en (!) cyklist vid namn Peter Tonér de 172 milen mellan Ronneby och Gällivare år 2001. Det gjorde han inom de 72 timmar (tre dygn) som han maximalt fick använda. Vad hände sedan? Peter Tonér skriver om Sverigetempot 2004 på http://www.zoobotics.com/petertoner/tempot.shtml. Det finns några diskussionsforum som hänvisar till http://www.sverigetempot.org, men den domänen har "förfallit". Loppet 2001 bevakades av Aftonbladet. Det går att hitta cachade sidor via Google. En variant av Sverigetempot gick tydligen Stockholm-Göteborg. Då var det några fler som ställde upp och några gick i mål medan andra bröt.

På http://www.fredrikshof.se/docs/rand/report/rep98/svtmol/svtmpol.htm skriver Christer Folkesson om Sverige-tempot 1998. Då var starten i Karlskrona. Med tillstånd av arrangören, skriver Christer som inte deltog själv. Tyvärr finns ingen uppgift om vem som arrangerade officiellt. En Lasse Klasson (Lyckeby-bo) uppges vara den som i praktiken arrangerade.

Om RAAM 2000 skriver Peter Tonér (han igen!) på http://www.fredrikshof.se/docs/rand/aktiv/akt00/raam2000.htm . Till start för andra gången var då Michael Henriksson från Karlstad. Han hade tydligen inte helt blivit avskräckt av det första avbrutna försöket 1997. Det ser ut som han bröt 2000 också. På http://www.raceacrossamerica.org/files/raam2000/riders2000/michaelhenriksson.html läser jag "DNF" på etapp 34. Det är ett hårt lopp.