Ja, det var ju bra att jag bestämde mig för korta pass!
För just korta pass har det blivit. Men CompuTrainer ägnar sig bra för oxå detta. Därför förvånar det mig inte när jag läser om Lauren Jensen och hennes insprängda pass under barnets middagslurar ( http://www.computrainer.com/rm_inc/Stories/LJenssen.htm ). Något som tog henne högst upp på pallen i ett av USA:s nationella mästerskap 2003. Det var inte av bara farten som hon vann en annan stor tävling påföljande år 2004. Det var passen på CompuTrainer som lade grunden. Med sådana meriter i bagaget är det lättare att få uppdrag som presstalesman för stora lopp, vilket kan ge lite klirr i kassan.
Med CompuTrainer är det lätt att lägga mil efter mil bakom sig. På stället, om man säger så. Det ger möjlighet till en så pass intensiv träning att det gäller att se upp så att det inte blir överträning av det. Bland de som haft stor nytta av möjligheten till fininställning av träningsdosen är vinnaren av långloppet Furnace Creek 500 år 2005, Paul Skilbeck. Han gjorde sina egna banor. Banor som inte tillät någon vila. Det var i huvudsak körning på plan mark, med inlagda uppförslut här och var. På det viset kunde han lägga upp ett pass på runt en timme då han cyklade med jämn och hög, men inte maximal puls. Något som sedan hjälpte honom enormt i nerförsbackarna, där han kunde trampa på ordentligt, medan hans medtävlare vilade benen, trötta av att ha kämpat sig upp. Det påminner lite om skildringar av Lance Armstrongs teknik med hög kadens. Armstrong gav sig såvitt jag vet aldrig in i några strider med klungspurtare. Han gjorde slut på motståndarna i tempoetapper och när det gick uppför, uppför, uppför. Jag har hört rykten om att några av hans hjälpryttare använde (gissa vilken) trainer.
Med CompuTrainer är det lätt att lägga mil efter mil bakom sig. På stället, om man säger så. Det ger möjlighet till en så pass intensiv träning att det gäller att se upp så att det inte blir överträning av det. Bland de som haft stor nytta av möjligheten till fininställning av träningsdosen är vinnaren av långloppet Furnace Creek 500 år 2005, Paul Skilbeck. Han gjorde sina egna banor. Banor som inte tillät någon vila. Det var i huvudsak körning på plan mark, med inlagda uppförslut här och var. På det viset kunde han lägga upp ett pass på runt en timme då han cyklade med jämn och hög, men inte maximal puls. Något som sedan hjälpte honom enormt i nerförsbackarna, där han kunde trampa på ordentligt, medan hans medtävlare vilade benen, trötta av att ha kämpat sig upp. Det påminner lite om skildringar av Lance Armstrongs teknik med hög kadens. Armstrong gav sig såvitt jag vet aldrig in i några strider med klungspurtare. Han gjorde slut på motståndarna i tempoetapper och när det gick uppför, uppför, uppför. Jag har hört rykten om att några av hans hjälpryttare använde (gissa vilken) trainer.