Fortsatt nerför och lite historia på vägen

Jag måste rimligtvis ha klättrat en hel del under de sträckor jag avverkat hittills, för liksom sträcka 22 sett till helheten var en mycket lång [mer än tio mil] nerförsbacke så är vägen mot tidsstation 23 även den en utförslöpa. Fast omkring tre mil kortare. Så här i inledningen på den nya sträckningen går det väldigt fort om jag jämför med mina tidigare etapper och kadens samt wattgenomsnitt har gjort ett rejält ryck upp. När det gäller det senare känns det som om jag hamnat i en ny division. En kadens på 83 i snitt och watt-talet 267W! Om detta innebär att jag passerat en av dessa sticking-points som jag minns att grabbarna i STK (Sundbybergs TyngdlyftningsKlubb) talade om på 1960-talet, ja då har jag plötsligen förbättrat mina resultat igen. Denna gång med cirka 10%.

Här i dagarna fick jag ett brev från Peter Tonér, som bland annat innehöll en kopia på ett nummer av "Hjulia & Hjulius". Bakom detta döljer sig Fredrikshofs IF Cykel, närmare bestämt deras klubbtidning. Numret var Nr 1. Januari 1994. Ett Temanummer om Randonneur med rubriken "Allt under 200 km är för kort!". På framsidan framgick de klassiska problemen för frivilligrörelser: Betalning av klubbavgifter kräver påminnelse och det behövs funktionärer. Det kan bli för bekvämt att ligga på rulle! I tidningen fanns två artiklar som var särskilt intressanta för mig. Den ena var "Bobbi Thoréns RAAM" och den andra hade rubriken "Sverige-Tempot".

Det var när Fredrikshofs Cykel höll sitt årsmöte november 1993 som Bobbi Thorén berättade om sitt deltagande i Race Across America. På mötet imponerade såväl som imponerades Bobbi. Deltagarna skall ha trollbunidts av Bobbis berättelse och Bobbi själv tog strakt intryck av att hela 80 personer var på plats på årsmötet. Det årets RAAM hade varit en rejäl prövning kunde Bobbi berätta. Nästan 50 grader (varmt) i öknen, stark motvind och rejäla sviter. Av artikeln framgick att Team Bobbi Thorén samlar på artefakter [lämningar] efter Bobbis färd mot mål. Skor som blivit för små och som därför fått släppa till en sågklinga så att tåhättan kunde tas bort. En måttsydd Eddy Merckx cykel [blå-gul] med en hög ram.

För Bobbi var RAAM en dröm som blev verklighet, berättar han under rubriken "This is a hell of a race" [Det här är ett helsickes cykellopp]. 1993 startade 23 kvalificerade cyklister med den traditionella paraden i fem mil. Starten gick det året i Los Angeles. För Bobbi följde sedan en chockupplevelse i form av 50 grader och motvind genom Nevadaöknen. Bobbi cyklade med is i en ryggsäck på ryggen. Öknen avlöstes av en andra påfrestning i form av Klippiga Bergen. Här bjöds först på hård cykling upp till 3700 meters höjd och sedan nerför. Om Bobbi inte hade kännt sig tvungen att bromsa, hade han varit framme snabbare. Men 8 mil i 70 kilometer i timmen kan säkert räcka. Bobbi uppskattade att det skulle vara möjligt att komma upp i över 100 kilometer i timmen på den aktuella sträckan. Jag antar att hjälm och rejält med skydd mot vinden rekommenderas.

Värme och motvind är ju sin sak. Motvind, kyla och ösregn är ingen välkommen avlösning. Men det var vad som mötte Bobbi och som en liten krydda ett möte med en svartbjörn. Värmen återkom sedan, med varmt, fuktigt väder, arga hundar och dåliga vägar. Jag tänker att Bobbi vid detta laget var rejält sur och kanske i likhet med andra RAAM-cyklister mötte sina inre demoner. Han berättar om hallucinationer, telepatisk kontakt och vidare färd mot målet. När var det som mest verkligt?, skulle jag vilja fråga honom.

I likhet med många andra fick Bobbi kämpa med sömn/vakenhet och skällande hundar. 12 dygns färd och en av 6 som verkligen nådde målet. Inte inom tidsramen, men utan att bryta. Bobbi gjorde utan tvekan en prestation utöver det vanliga när han genomförde loppet. Jag gillar bilden på hans cykel. Den verkar väldigt lik min Rambouillet i ramgeometrin. Bobbi har dock ett par riktigt vassa hjul [HEAD, tror jag]. Får väl byta upp mig, kanske.

Artikeln om Sverige-Tempot kom inte med, men det får jag säkert anledning att återkomma till framöver. Nu skall jag ta min Rambouillet till service/genomgång så att den inte skramlar så mycket. Kedjan behöver nog bytas och hjulen rättas något. Växelväljarens gång kan må gott av att finjusteras, så att det inte skrapar i ytterlägena.