Down the Road Again

Det finns presta- tioner som jag är stolt över att ha genom- fört och ändå inte stolt över själva presta- tionen. Vädret var visser- ligen inte särskilt inbjudande, men jag gav mig ändå ut på lands- vägen igår. Där spenderade jag dryga 3 timmar pendlande mellan Lunds Norra och Gårdstångakorset. Det är en bra träningssträcka eftersom det från Lund och ut går neråt mest hela tiden och givetvis uppåt på vägen tillbaka. Denna dag blåste en kylig motvind (8-12 m/s enligt Vädret) dessutom när näsan vändes mot Lund igen. Verkan på snitthastigheten var brutal. Ändå visar sig cykling på landsväg vara lättare än motsvarande pass på CompuTrainer. Förklaringen är tämligen enkel, även med medvind inlagd och nerförsbacke, så går det inte att huka sig och rulla fram i 46 km/timmen på CompuTrainer. Det måste trampas!

Gårdagens pass var också premiär för körning med Garmin Edge 305 monterad. Det visade sig att Edge 305 har en liknande aversion mot kraftledningar som min Polar S720i. Den flippade ut en av gångerna jag passerade och stängde ner sig. Eller så råkade jag komma åt den? Det hände i alla fall inte varje gång som kraftledningen passerade. Det var rätt kul att få en mer exakt höjdprofil än med Polarklockans barometermätning. Noggrannheten på sträckan jag cyklade var bättre än inom stan. Tre meter (plus och minus) enligt uppgift på mätartavlan.

Annars var passet mest en plåga i likhet med de senaste passen på CompuTrainer. Något i "kroppen" är inte riktigt rätt. Det är framförallt piporna (luftrören) som krånglar, med ansträngingshosta som följd. Det gör att jag även om jag inte kör särskilt fort, så når jag snabbt en nivå där jag förbrukar mer syre än jag tar in. Följden blir kraftig smärta i musklerna (och kramper efteråt). Ett pass att arkivera under "me(n)tal träning". Jag stålsatte mig och körde på tröskeln.