Här där det började var jag

Påskveckan har inneburit en utflykt till Öland. Min Rambouillet fick följa med, medan Compu- Trainern fick stå hemma. Det rullar fler mil när cykeln står fritt, det syns snabbt. Något jag glömde ta med mig var pulsbanden. En annan sak jag lärde mig var att batteritifen på Edge 305 inte imponerar. Den ligger någonstans kring åtta (8) timmar. Vilket ju betyder att den inte är något för de riktigt långa turerna.
En av turerna gick från Borgholm och utåt. Jag hamnade i en hamn där enligt skylten Sverige- leden börjar. Se fotot. Utsikten äver nejden var ju så där pittoresk som det kan förväntas. I Hamnkiosken fick jag mig en kopp kaffe med påtår. Plus att jag fyllde på vattenflaskorna i handfatet på den närliggande toaletten.
Vägskyltarna var rejält tilltagna, så även om perspektivet ljuger lite, kom de min cykel att framstå som rena leksaken.
Fotot här visar hamncafét, som ännu inte hade öppnat. Jag fikade som jag skrev ovan i Hamn- kiosken, som också rymde Hamnpuben. Hamnrestaurangen, det var ett tredje ställe. Om den var öppen noterade jag inte. Under mina cykelturer har jag jobbat med att justera sadeln efter att ha bytt sadelstolpe till Nitto Jaguar eller Grodan, som några kallar den. Efter att ha cyklat med ett första läge en tid kändes sadeln lite svajig. Mycket riktigt hade den liksom lossnat och kunde föras en fyra-fem centimeter i sidled vid sadelspetsen. Sedan blev det ett läge där skrotum fick för mycket tryck. Nu tror jag mig ha hittat ett bekvämt läge. Det har inneburit att sadeln flyttats en två tre centimeter bakåt jämfört med hur den var fäst innan. Å andra sidan motiverade jag bytet av sadelstolpe med att jag inte kunnat hitta ett bra läge med den Nittostolpe med enkelbult som jag hade tidigare. Flaskhållarna fungerar som en dröm. Kanske bidrar det att jag har Rivendells egna flaskor (som är av märket Specialized, sägs det, men med Rivendells logga). Dessa flaskor är betdligt lättare att dricka ur och att diska än Maxims och Vitargos modeller. Att de är genomskinliga gör det lättare att hålla koll på hur mycket jag dricker. Kanske de inte blir så vackra efter en tids användning. Jag får se.

Resan till Öland har inneburit en del tid för packning och sittande i bilen. Samt inte minst dessa påskmiddagar. Det är nog det mest påfrestande med helger. Att de är så förenade med bordsskick. Jag äter varken kokta ägg eller sill eller lax. Dillpotatis klarar jag mig också utan. Jag saknade genast de ångkokta rot/grönsakerna och köttet till. Maten var inte oäven, men som sagt, det finns käk jag hellre stoppar i mig. Turerna på landsvägen innebar också en kulinarisk återupplevelse, om det nu kan kallas så. Jag gillar nämligen Havrekakan, även om den konsistensmässigt är en prövning. Detta då ganska mycket sätter sig mellan tänderna. Visst räcker den länge på det viset, men det känns inte helt fräscht. Smakar gott med kaffe eller Jokk Tranbär som jag gärna dricker för att variera mellan intagen av sportdryck.