Demonstrativt på väg

Det här är ju en sådan där dag då det hör till att ta sig ut och röra på sig. Eftersom de blå (KD) tagit sig in på fältet [att marschera] denna dag, tänkte jag att jag inte heller skulle se på. Visserligen var jag en bit från Uppsala idag. Men det jag inte ser finns inte (för mig). Färden gick istället på cykel och fram och tillbaka Lund-Gårdstånga. Några gånger ... Denna gång blåste det åt andra hållet, alltså in mot Lund. Ganska kraftigt och ibland byigt. Det gjorde sådär en 4-7 km/timmen i skillnad på "planmark". Toppfarten när det gick nerför var inte heller imponerande. Det hjälpte visserligen att trampa, men det gick inte att komma över femtio kilometer i timmen, något jag vet av erfarenhet går om inte lätt så i alla fall utan att jag behöver kräkas av ansträngning bara det är vindstilla. Det blev ingen lång runda, för Ann-Margreth ringde och bjöd på middag. Jag hann dock prova in Fi'zi:k-sadeln. Eftersom vinden gjorde att jag hukade mig ordentligt halva tiden, så märktes skillnaden mot Brooks-sadeln tydligt. Brooks fungerar förvisso utmärkt i upprätt ställning, men åtminstone för mig så blir den obekväm när jag skall ner i bågen eller om jag lägger armarna fram över styret och kör "tempoställning" fast utan något att hålla i (utom lite kablar då). Det krävs förståss lite längre test än två timmar för att utslaget skall vara säkert, men det verkar ha varit en bra byte.

I helgen hade vi annars en celeber gäst i form av en Team-cykel från TREK: en 5.5 Madone. De är snygga och lätta. Så ser jag åter Hincapie störta över styret som hänger i kablarna och tänker att snyggt och lätt kan vara mycket bedrägligt.