Stilla i båten

Det var en person bördig från Gotland som myntade uttrycket i föregående inläggs rubrik. Åtminstone minns jag det så. På webben hittar jag ett svagt spår av denne reses munsvada. På en sida, www.brudpiga.se/gastbok1/Guestbook.asp?page=5 - 7k -, som numera är cachad på Google skrev Jan:
---
2005-12-16 10:30
Cykelsektionen flyttar fram sina positioner. Se notis www.falukuriren.se/sport/artikel.asp?id=1450492
Och till Lassi vill jag bara citera den f d elitcyklisten Michael "Roddarn" (!) Andersson angående träningen i varmare trakter under vinterhalvåret "Jag blir hellre bra än brun". Risken är väl att det för min del blir varken eller...
---
Du som gissat Tomas Gotland Lövkvist hade fel. Michael Roddarn Andersson var namnet. Vinnare av Postgirot år 2000 och enligt några källor mentor till nämnde Gotland. Efter Postgirot tränade Roddarn tydligen för hårt och drog på sig en blodförgiftning. Året före (1999) klippte Roddarn till med ett VM-silver i tempo, endast slagen av Jan Ullrich. Det där med inomhusträning kanske inte är så dumt?

Nu protesterar du kanske och menar att Roddarn var skåning, närmare bestämt från Höganäs. Ja, det är i alla fall vad RF påstått en gång. Andra drar framhäver att Roddarns mamma var från Fårö. Då blir det kanske automatiskt så att barnet blir gotlänning? Själv minns jag Gotland mest på grund av två saker, en skolresa och senare en korridorkamrat från studenttiden. Den senare fick tillnamnet Hånsgarden. Jag kanske berättar varför vid ett senare tillfälle.

Cykellegenden Roddarn har enligt Aftonbladet (2005) stora förhoppningar om Tomas Lövkvist. Går det som det skall så står Tomas som Tour de France segrare om några år. Roddarn la av 2001, med följande motivering enligt SVT: -Det är svårt att motivera sig att träna i snö, regn och blåst när man vet att det finns andra som tar otilllåtna medel.

Kanske skulle Roddarn satsat hårdare på inomhusträning? Undrar om han använde CompuTrainer? Det där med cykelsport och otillåtna medel verkar ju pågå fortfarande. Frihet? Säkert! Liberty Seguros. Tre år innan han slutade (1998) var Roddarn förvånad över att någon, i det aktuella fallet Zülle, dopade sig över huvud taget. Det går bäst utan, skall han då ha sagt enligt Aftonbladet.

Väldigt bra gick det på min uppgraderade Peugeot när jag tog ut den på Flyingerakan. Om jag undantar att växelvajern till främre dreven töjde sig efter några växlingar. Efter en snabb justering, som tyvärr (?!) bara medgav användande av stora klingan fram, så var jag igång. Tre turer fram och tillbaka med ett snitt något över trettio km/t. Det var en kraftig förbättring. Kanske inte imponerar på en elitcyklist, men som personligt rekord var det en kraftig putsning. De tre senaste turerna på sträckan har legat i intervallet 25-27 km/t. En del, men inte allt, kan säkert tillskrivas att det nu sitter Shimano Ultegra/10 på cykeln. Upp från Shimano 105/9. Det mesta tänker jag beror på intensivträningen på CompuTrainer. Det är så mycket lättare att hålla sig på superrött på CompuTrainer. På vägen så finns det stenar och skräp, mötande och de som cyklar saktare att ta hänsyn till. Samt uppdykande joggare, promenerande och då och då bilar, mc och mopeder. Hela hjärnkontoret, som kanske inte duger till så mycket, kan avsättas till att nå maximal uteffekt och det går att se exakt hur mycket kraft jag utvecklar i form av siffervärden. Känsla är bra. Känsla plus exakt feed-back känns ännu bättre. Bättre känsla är det nu också efter att jag justerat sadeln med vattenpass. Det gäller även Peugeot, som också fått en Arione.

"Hellre bra än brun". Vem sa det?

Och nu har jag blivit modern igen? Ann-Margreth prenume- rerar på cykeltid- ningen kadens. En tidning som jag för övrigt vann en prenumeration på vid Gran Fondo Eslöv för två år sedan. Då passade de på att gå i konkurs. Det finns vinster som inte ger något. Nåväl, på framsidan på denna Sveriges mest aerodynamiska cykeltidning är en cyklist klädd i Assos cykeljacka. Byxorna är jag mer osäker på. Men det är knickers. På årets Gran Fondo gjorde mina Assos knickers sin premiärrunda. Jag kan rekommendera dem. Liksom Assos cykeltröjor, som konkurrerat ut mitt tidigare favoritmärke, Castelli.


Det händer mer och mer på cykel, vilket visar sig i annonserna i kadens. Nu tror någon att cykel kan stå på egna ben och inte längre behöver sällskap av andra På Två Hjul. En "cykelfackmässa" återkommer. Jag undrar vad Arnold tänker om det. Tillsammans med expansionen i Falun och vad jag hört om CK Hisingen och expansionen i min egen klubb FK Trampen, visar det att cykel är mer än på gång.


Förutom cykel- kläder provade jag nya tillskott från Vitargo. Energi- kakan har jag tuggat sedan länge nu. Nytt var en gel, som finns i olika smaker. Den jag provade skulle smaka banan. Jag har tidigare tyckt att geler är för skarpa i smaken. Den här var ju inte precis läcker, men den hade inte en sådan där stickig smak, som de geler jag provat tidigare. Jag kommer att ta med en näve gel till Melfar24. Nytt var också en "performance bar", en energibar med kolhydrater och protein (26% protein). Bäst för eftersläckning, antar jag. Men kan duga som kompletterande bränsle, vid sidan om Energikakan.


Mina färder genom Amerika fortsätter och jag har nu påbörjat färden mot tidsstation 34. Sträckan ser helt speciell ut, ganska flack men med två avbrott där det ser ut att gå upp i himlen och sedan käpprätt åt (du vet vad). Just nu så sitter jag på min Rambouillet medan min Peugeot gå igenom ännu en ansiktslyftning. Den skall få Shimano Ultegra fram och bak (tiodelat). Vidare skall det på ett "tempohållare" på bockstyret. Jag får växlingen uppflyttad. Det var spännande och jag trivdes bra med att ha växling på ramen, tills jag provade med växling i styrändarna på min Rambouillet. En annan sak som inverkade var att jag vid några tillfällen då jag var trött, händelsevis fick fingrarna för nära hjulekrarna när jag skulle växla. Cykeln byggs om av Degavi Cykel & Service i Kristianstad, varifrån den en gång kom i min ägo. Melfar24 kommer jag dock att köra min Rambouillet, för liksom på Vätternrundan är tempobågar förbjudet.

Så avslutningsvis till rubriken. Jag sitter som ni förstår fortfarande i källaren och trampar på CompuTrainer. Även om solen skulle skina ute, så når den inte ner genom betongen. Det fanns en annan svensk cyklist som tillbringade timmar med inomhusträning också under vår och sommar. Vem var det? Det var han som myntade devisen "Hellre bra än brun!". Jag är spänd på hur bra jag kan bli.

Två olyckor, två vinster

Mitt Gran Fondo började med att starten senarelades då några punkterat på väg upp till start. Det var blött på vägarna och det är ju idealiska förhållanden för allt möjligt att få fäste i däcket och sedan göra det där jobbet som förstör. Sedan märkte jag efter ett tag att jag hade väldigt hög puls (155 slag/minut) utan att det gick direkt fort. Det blåste, men inte så att det kunde förklara att pulsen gick upp på detta sätt, så snart efter start. Eftger ett tag växte insikten att jag hade för mycket kläder på. Jag kokade helt enkelt. Dagen till ära hade jag bestämt mig för att prova en undertröja i Merinoull, som jag köpt via Rivendell. Den kliar inte! Däremot var den alldeles fantastisk på att hålla mig varm. Så jag kom till att stanna för att klä om. Även om jag avfört vinden från dagordningen när det gällde pulsen, så blåste det rätt friskt. Så jag hade en del sjå med att flytta nummerlappen. Så småningom kom jag iväg och körde ikapp Ann-Margreth. Fortfarande låg pulsen rätt högt, men jag tänkte att det kan bero på att jag nu får ta i får att i motvinden cykla ikapp. Det tog också ett tag.

Lagom till att jag kom ifatt, en cirka 16 km in på sträckan, så kastade Ann-Margreth kedjan. Stopp igen, för att lyta kedjan på plats. Platsen är markerad, jag höll på att skriva utmärkt men ångrade förstås, på kartan ovan. Det är min Garmin 305 som ritat den. Jag återkommer till hur den klarade resan. Sedan gick det bra och jag började se effekten av att jag druckit extra. Pulsen började steg för steg att flytta sig nedåt, utan att jag slagit av på tempot. Så hör jag en rejäl smäll bakom mig och vänder mig om. Jag får se Ann-Margreth göra slutfasen av vad som ser ut att vara en spurtkrasch. Jag får förklaringen en stund efteråt. Däremellan har jag snabbsladdat ut i vägkanten, rusat tillbaka och dragit henne av vägen och sedan cykeln.

Ann-Margreth har efter kraschen ett blödande knä och svårt att andas. Efter en längre paus, så beslutar hon sig för att göra en "flygare". Ann-Margreth vill upp på cykeln igen, för att komma över rädslan. Så blir det också, men hon har då inte något hopp om att fullfölja. Hon får inte riktigt luft och har svårt att andas. Rapporter om kraschen går tydligen fram via de som kör förbi, så när vi kommer till depån, så har de hört om olyckan. Ann-Margreth vill dock inte bryta, så vi fortsätter. Kraschplatsen är markerad på kartan nedan.

Resten av loppet går inte snabbt, men det går. Funktio- närerna visar stor förståelse och låter oss fullfölja, även om vi tar några extra minuter på oss. Väl i mål står turen oss bi. Jag vinner ett par Craft skoskydd i lotteriet. Vi står och pratar och så läser prisutdelaren upp att de nästa priserna är Fi:zik Arione sadlar (ursäkta stavningen ..). Jag säger att en sådan skulle jag vilja ha, till min Peugeot. "Jag vann en!", svarar Ann-Margreth. Jag trodde henne inte först, men visst var det så. Sedan gick jag och hämtade kaffe och sockerkakor.

Så var det det där med 305:an. Den kartlade hela loppet. Men det var en del data som den tydligen gjorde sig av med för att klara det. Höjdmätningen redovisas således inte. Det var precis på gränsen att den hängde med på den sju timmar långa resan. Batteriet var i stort sett tömt. Det här är en produkt som de behöver förbättra om den skall bli användbar för den som är ute mer än några timmar. Men det har jag ju konstaterat innan.

Imorgon Gran Fondo Eslöv

Det är en delikat lindans det där med träning kontra andra engage- mang. Denna vecka slajsade jag av en tränings- dag för att för första gången gå på medlemsmöte i FK Trampen, som jag varit medlem i i över ett år. Ja, det första året får jag väl räkna som ett sorts stödmedlemskap. Lite revansch för min långa passivitet gjorde jag dock genom att erbjuda mig att hjälpa till med Trampens webb. Så tycker ni den ser hemsk ut framöver, så kan det bero på undertecknad. Om den blir bättre så beror det definitivt på mig? Eller ...

Jag har en del andra saker hängande, förstås, men de skall väl komma. Var sak har sin tid, heter det ju. Och om jag inte gör som planerat, så är det väl en annan tid som gäller för de saker som förbilivit ogjorda. Nu skall jag i alla fall göra en tur i ett cykellopp. Det börjar bli tradition att Ann-Margreth och jag kör Gran Fondo. I år skulle jag ju vara bättre tränad än någonsin, så jag hoppas att jag får en bekväm tur. Jag tänkte inte tävla med de som kör för att vara i första grupp. Min stora fartinsats spar jag till Melfar 24, då jag hoppas kunna köra en så där femtio mil.

Så här kvällen före har jag screentryckt några tröjor med "www.amove.se". Det gäller ju att synas lite oxå, nu när det blir till att ligga längs vägarna. Veckans träningsturer har annars körts på CompuTrainer och jag är en bit in på etapp 32. Det går ganska jämt, men jag undrar om jag inte är lite påverkad av våren med dess pollen? Dock det går ganska bra, om än det där riktiga flytet inte infinner sig. De senaste sträckorna har varit mycket upp och ned. Jag har jobbat med att hålla kadensen. En annan förklaring till att det inte gått så där lysande kan vara att sadeln på min gamla Peugeot hade flyttat ner sig en centimeter. Jag tyckte det kändes lite obekvämt, men det tog nästan en timme innan jag började fundera på om jag satt rätt. Nu är den sadeln justerad. Men min Arione är fortfarande inte helt på plats. Efter Gran Fondot imorgon har jag förhoppningsvis funderat ut vilken justering som behövs nu.

En vecka med blandad kompott

Den här veckan inledde jag med att köra på Compu- Trainer och tog mig en bra bit mot tidstation 31. Det var högintensitets- träning och fläkten fick hjälpa mig att inte överhettas i vårvärmen. Den mesta tiden gick det på rött. Sträckan är rejält kuperad och jag växlade mellan att "stå i backen" och att köra i tempoställnning nerför. Jag har också läst på angående hur Garmin 305 fungerar och det ser ut som att det mest är en kul grej. I alla fall inget för ultracykling. Efter tre och en halv timme så är den full. Om den inte ställs in i ett så kallat smartläge. Då blir data inte lika exakta när färden förlängs. Men då blir det inte så där väldigt stor skillnad mellan Garmin och att köra med Polarklocka. Ja, nu har jag ju den, så jag får trösta mig med att jag kan se hur jag cyklade i geografin (se bilden för en av veckans turer på min Rambouillet). Det syns att jag pausade. Ett litet ärende bara.

Landsvägscyklingen skedde med Ann-Margreth. Första dagen så startade jag rätt så mycket senare. Fick inte ordning på mina prylar. Så jag cyklade för att komma ikapp. Det gick inte som jag tänkte mig. Att ta igen en kvart tjugo minuter är inte gjort i en handvändning, men så kom jag på att jag kunde genskjuta henne. Då fungerade det. Den andra dagen cyklade vi mer ihop. Jag hade en väldigt bra dag och min puls var inte vid vilomärket, men snittet kom ändå att ligga på 120. Det var inget högfartscykling, men på vägen tillbaka hade vi en rejäl vind att kämpa med och en tid att passa. Även när jag provade lite fartlek, så kom pulsen snabbt ner igen efter en sprint. Vore kul om det höll i sig.

Det här med sadelpassning är inte lätt har jag åter igen påminnts om. För rätt som det var att jag trodde att sadeln var i exakt rätt läge, vad händer? Jo, nu känner jag att den tippar lite framåt och att den kan skjutas något bakåt i förhållande till styret. Det blir till att skruva igen. Mina nya plagg av märket Assos (Roubaix knickers byxa och Intermediate långärmad tröja med vindskydd på framsidan) fick jag verkligen nytta av i vinden. Den var lite kall, men så länge jag var igång fungerade plaggen perfekt. Inte för varma, inte för kalla. När jag stannade blev det däremot snabbt kyligt om armar och rygg. Milmässigt blev det en hygglig vecka med strax över tjugo mil.

I veckan har jag också kunnat prova Vitargos nya energikaka. Den var OK om än den har den där lite typiska proteiniga smaken som jag känner igen från några av Weiders produkter. Skall även prova deras gel, som kommer i lite olika smaker. När det gäller dryck blandar jag numera JOKK tranbär och Vitargo Electrolyte+ eller så tar jag en flaska av var. Har fått för mig att JOKK tranbär hjälper mig med att hålla piporna (luftrören) i bra skick. Placebo är ju bra, det fungerar i hälften av fallen ...

Min egen "TOUR"

Nu är det ett helt annat väder. Jag har också gett efter och satt mig på utecykel. För att öva upp uthålligheten på landsväg har jag lagt upp min egen Tur Och RetUR sträcka, som på sätt och vis påminner om Fleche Vallone i kortversion. Vinden ligger på, antingen från det ena eller det andra hållet. Min Tour går mellan Lund och Gårdstånga, fram och tillbaka. Det har blivit till 14 mil på tre dagars kvällscykling. Sedan tog jag en tur och mötte upp Ann-Margreth som var ute och rastade sin nya cykel, en Fondriest med kolfiber-ram och utrustning i värstingstil. Hon säger att hon nu börjar bli överens med cykeln och nog märktes det.

Skall nu försöka tima in mig till Melfar 24, http://www.melfar24.dk/, som får bli förövning till Vätternrundan. Eller om Vätternrundan blir nervarvning efter Melfar 24? Bland de lopp jag kör innan Vätternrundan finns antagligen även Grand Fondo här nere i Skåne, den 20:e maj, http://www.cykelcity.se/. Möjligen kör jag också Spirit of Food race, http://web.comhem.se/~u44207369/page5.html. Det blir i så fall min första cykeltävling sedan jag körde skoltävling i Alby (Sundbyberg) på 1960-talet.

Hade tänkt köra CompuTrainer idag, samtidigt med Girots prolog. Emellertid har det varit "städdag" i bostadsrättsföreningen. Jag tog på mig att rensa hängrännor. Efter att ha klättrat upp och ner för stege i ett antal timmar kändes det inte som att benen skulle må bra av hårdcykling, så Ann-Margreth och jag tar oss en långtur i morgon, tänker vi.

En som inte sparade sig idag var min vän Pär Egevad, som sprang ett löplopp här i staden denna dag. Han och kompisen Erik bjöds på dricka av mig och Ann-Margreth innan de svängde upp i Pedellgatans backe. Får se om det bättrade på tiden. Senare här på kvällen så skall jag bjuda ut Ann-Margreth för att fira att "Coach i socialt arbete och i dialogcoaching", hennes tredje bok på kort tid nu kommit från trycket. Det blir säkert en bra uppladdning inför morgondagens runda.

Demonstrativt på väg

Det här är ju en sådan där dag då det hör till att ta sig ut och röra på sig. Eftersom de blå (KD) tagit sig in på fältet [att marschera] denna dag, tänkte jag att jag inte heller skulle se på. Visserligen var jag en bit från Uppsala idag. Men det jag inte ser finns inte (för mig). Färden gick istället på cykel och fram och tillbaka Lund-Gårdstånga. Några gånger ... Denna gång blåste det åt andra hållet, alltså in mot Lund. Ganska kraftigt och ibland byigt. Det gjorde sådär en 4-7 km/timmen i skillnad på "planmark". Toppfarten när det gick nerför var inte heller imponerande. Det hjälpte visserligen att trampa, men det gick inte att komma över femtio kilometer i timmen, något jag vet av erfarenhet går om inte lätt så i alla fall utan att jag behöver kräkas av ansträngning bara det är vindstilla. Det blev ingen lång runda, för Ann-Margreth ringde och bjöd på middag. Jag hann dock prova in Fi'zi:k-sadeln. Eftersom vinden gjorde att jag hukade mig ordentligt halva tiden, så märktes skillnaden mot Brooks-sadeln tydligt. Brooks fungerar förvisso utmärkt i upprätt ställning, men åtminstone för mig så blir den obekväm när jag skall ner i bågen eller om jag lägger armarna fram över styret och kör "tempoställning" fast utan något att hålla i (utom lite kablar då). Det krävs förståss lite längre test än två timmar för att utslaget skall vara säkert, men det verkar ha varit en bra byte.

I helgen hade vi annars en celeber gäst i form av en Team-cykel från TREK: en 5.5 Madone. De är snygga och lätta. Så ser jag åter Hincapie störta över styret som hänger i kablarna och tänker att snyggt och lätt kan vara mycket bedrägligt.